Fröken oordning och oreda...

...hade fyra missions den gångna veckan. Hon skulle städa, tvätta, flytta bilen och skriva en lista när det blev tisdag. Intet lyckades hon med. Det är konstigt, efter att ha varit ihop med sig själv i 26 år så tror man ju att man skulle ha lärt känna sig själv ganska bra. Därför borde jag ha vetat att det var lönlöst att skapa något så krävande som en uppgift som tvunget måste uföras vid bestämd och återkommande tidpunkt, såsom tisdagslistan. Verkar inte så troligt att jag skulle kunna klara av att leva upp till ett sådant högtflygande projekt när jag har fullt upp med att hålla reda på vilken veckodag det är, med eller utan listkrav. Min första tanke nu var att jag skulle ändra dag och försöka bättra mig, onsdaglistan skulle vara en helt ny möjlighet att prestera fullt, att vecka efter vecka på bestämt tid leverera kreativ oreda i listform. Nästa vecka när jag helt tappat styrfokus igen och onsdagen glider mig osynligt förbi kan jag istället gör en lista på torsdagen, kalla den inte helt oväntat "torsdagslistan" och hävda in i absurdum att jag nu ska ge er en lista varje torsdag. Börja ett nytt liv. Sätta upp nya, helt ouppfyllbara mål som endast slutar i tårar och besvikelse. Detta helt i klass med de personer jag vet som sticker och tränar på söndagar för att häva ångesten över lördagens fylla ("jag ska aldrig mer dricka, med början NU") och de tjejer jag känner som varje måndag börjar ett nytt, smalare liv ("jag ska aldrig mer äta, med början NU"). Nytt löfte, nya möjligheter. Börja om, och om, och om. Man kanske skulle sluta hoppas på bättring? Sätta upp mål man faktiskt kan leva upp till? Leva utan mål? Leva utan att må? Må utan att leva? Ja må hon leva.

Jag gör det once and for all nu, från och med idag ska jag aldrig mer försöka bättra mig. Med början NU, hurra!