Flygplatsirritation

Jaha, då var det dags att ondgöra sig över resten av den svenska befolkningen igen. Det är mycket möjligt att flygplatser (förutom tidigare behandlade stormarknader) lockar fram det allra sämsta hos gemene man. Den huvudsakliga oredan gäller den oprovocerade stressen. Det verkar som att vissa saker måste klargöras.

1. Var och en som väntar på att få boarda har fått en plats på planet, det spelar alltså ingen roll om du tycker dig in genom gaten i samma sekund som den öppnar.
2. I och med att du har en plats på planet så får du ingen bättre plats om du är först, det spelar alltså ingen roll om du trycker dig in genom gaten i samma sekund som den öppnar.
3. Planet har en bestämd avgångstid och kommer inte att avgå tidigare, det spelar alltså ingen roll om du trycker dig in genom gaten i samma sekund som den öppnar.
4. Det är ingen tävling, det spelar alltså ingen roll om du trycker dig in genom gaten i samma sekund som den öppnar.

Sen undrar jag bara vem i helvete (för att citera en annan mycket underhållande blogg) som en gång i tidernas begynnelse började att ta ett steg närmare bagagebandet? Jag kan tänka mig att once upon a time så stod alla på fina tre meters avstånd så att alla hade möjlighet att se och hämta sitt eget bagage när det kom. Sen tog NÅGON ett steg framåt. One small step forward for a man, a huge step backwards for mankind. Helt plötsligt har vi dagens situation där man om man som jag, mäter tre äpplen över marken, garanterat kommer att missa sin väska första, och eventuellt även andra varvet på grund av att hundra IDIOTER måste gnida sig mot bagagebandet. Om jag fick tag på den som tog det där första steget...