Vanlig vardag

Vanlig vardag är inte speciellt mycket mer annorlunda än en ovanlig vardag om man råkar fylla både vanliga och ovanliga vardagar med oreda. Att börja blogga är exempelvis en konsekvens av oredan att ha hamnat i ofas med resten av sin bekantskapskrets. Jag har ofta mycket att göra, väldigt mycket. För det mesta har mina vänner mindre att göra och hittar på roliga saker. Idag har jag ingenting att göra och hade mer än gärna söndagshängt, käkat långfrukost, kollat en film, tagit en promenad, druckit påtår, vält ett får, firat ett år, fällt en tår, klippt nåns hår eller bara snackat om hur någonting går. Men icke. Resten av världen skall plugga till tenta. Och jag har ingenting bättre för mig än att sitta hemma och fundera på hur det går med världen egentligen. Något som jag funderar väldigt mycket på just nu är hur det som har hänt påverkar det som händer nu. Mest i den utsträckningen att det som hänt en tidigare påverkar hur man agerar i olika situationer. Jag noterar även att inte så många andra gör det. Med risk för att verka generaliserande så tänker jag uttrycka att framför allt medlemmar av det manliga könet har en tendens att inte reflektera över att saker som har hänt tidigare kan ha påverkan på sättet man agerar på nu. Som att det till exempel är svårt att ha samma pirr i magen när man träffar en spännande person som när man träffade en person som man hade pirr i magen för men som visade sig inte vara rätt. Hur kom det sig att det direkta pirret blev det ultimata beviset för att man borde vara med någon? Om man ständigt skulle agera på pirr så skulle man ju ha hånglat med varje random kille man mötte på gatan som luktade lite extra gott. Jag tror att det är det som gör att så många inte är trogna i sina relationer. Man överskattar betydelsen av pirret. Jag tror att det kommer när man känner sig trygg, när man är lycklig på riktigt. Jag tror att känslan av att man verkligen kan vara sig själv borde få klättra på prioriteringslistan, samma med känslan av att vara partners in crime. Spänningen kan få vara sekundär tycker jag, jag har nog med spänning i mitt liv ändå, utan att behöva spela roulett med mina relationer.