Att förverkliga sig själv genom andra

Jag träffade en "sätt-in-valfri-sport-här-men-idag-råkade-det-vara-slalom"-förälder idag. Varför är de så rabiata? Varför är det så många som skaffar barn i tillsynes enda syfte att de ska bli allt de själva inte blev? Exemplet idag var ur skolboken. Ungen ville inte åka, pappan ville att ungen skulle åka, ungen gråter, pappan skriker, ungen gråter ännu mer och pappan avslutar med att skrika "du kommer aldrig att bli något om du håller på såhär". Bli något? Ungen var mellan sju-åtta någonstans. Den här årstiden för konstigare människor än vanligt till den här byn. Stressande, hetsande, kretsande kring hypade prylar som flugor kring en sockerbit, snackar skit, ränner hit och dit, är ovänliga, odrägliga och självkärvänliga. Och dessutom extra misslyckade som människor själva eftersom de måste ägna resten av sina liv åt att drilla sina barn till små sönderstressade, överpresterande minikopior av sina egna krossade drömmar till liv. Samma sak gäller ju även oss som är ickeföräldrar, vi har samma tendenser men fokuserar vanligtvis på kända fenomen som "name-dropping", "pappa betalar" samt "jag har en kompis som-syndromet". Varför inte jobba på att förverkliga sig själv genom att bygga sig ett eget jag med en egen identitet istället för att ständigt hänvisa till andra i sitt eget liv. Jag har hittat mig själv i en relation en gång som byggde helt och hållet på hänvisningar till andra. Om den ena parten berättade något stod den andre ständigt redo med en historia om någon den kände som hade lyckats med något bättre. Istället för att bara vara sig själv och våga låta någon annan skina för en stund. Att kunna lita på att bara för att det går bra för någon annan så betyder inte det att det går mindre bra för en själv. Vi var ständigt redo att kontra men knappast så färdiga med oss själva att vi var redo för den känslomässiga påfrestning som det innebär att dela sitt liv med någon. Jag tror att om man aldrig jobbar på att förverkliga sig själv genom sig själv, då slutar man som galen slalomförälder en vacker dag. Kanske inte helt eftersträvansvärt.