Kilopriser

Jag har ju insett att trots mina goda intentioner att här beskriva mitt vardagsliv för den som är mer eller mindre intresserad så har jag skapat ett monster. En vansinnesventil för bitterhet, cynism och omvärldsironifikation. Att denna sida med eller utan mitt direkta medgivande uppdateras mer ofta när världen ställer sig mot mig än med mig, det är ju helt uppenbart. Raljerandet om människors tillkortakommanden ökar exponentiellt med antalet vad-är-meningen-med-livet-filosofier och från-dur-till-moll-melodier. Kreativiteten exploderar i samband med oväntade slaps-in-the face och oprovocerade set-ups. Orden vrids och vänds i all evinnerlighet utan slut eller paus när spanska ryttare tenderar att punktera drömmar och slita sönder planer.



Och när man trivs? Intet. Idag är jag genialisk, on top of the world, unbeatable. All träningsvärk i hjärnan som uppstår när man jobbar med sig själv, när man rycker i sina demoner, när man packar upp sitt bagage, är idag som bortblåst. Växtvärken som kommer när man försöker växa, när man försöker att vidga sitt seende trots att alla andra dömer som om de vore födda randiga, när man försöker gräva upp sina fördomar med rötterna trots att alla andra vattnar sina och när man försöker att tänka efter både före och efter trots att ingen annan tänker överhuvudtaget, den har klingat av som när man växt färdigt för den här gången. Frågan är om jag bara är avdomnad, som tår domnar när man frusit riktigt, riktigt, mycket, eller om min hjärna helt enkelt är på väg att bli en fantastisk tillgång, en välsmord, upplyst, välsvarvad medvetandemuskel. Kommer jag från och med nu att kunna välja mina strider, leva i nuet, glädjas för det lilla och kanske även nöja mig?

När jag läser igenom vad jag precis har skrivit så tror jag intet. Nu blev det så där svart eller vitt igen. Sådär som det inte skulle bli. Tusan också. Så även en dag som idag, när jag förundras över min egen genialism, måste jag nog hävda att både min hjärna och mitt liv fortfarande är till salu. Skillnaden är att på en dag som idag, då måste du vara rik. Kilopriset på både storhetsvansinne och muskelminne är högre än det på guld på en dag som idag. Och guld, det som är så dyrt.