Old rebel

För några dagar sedan bestämde jag mig för att se om det gick att låta julen passera obemärkt här. Det gjorde det inte. Ångesten bland mina bekanta som såsom jag är mellan 25 och 30 är helt enkelt för stor för att inte kommentera. Jag tror att det beror på kilen som slagits in mellan vår generation och samtliga generationer före oss. När mina föräldrar var lika gamla som jag är nu så hade de tre barn. Tänk om jag skulle ha tre barn. Vad skulle jag göra med dem? Det som stöts och blöts i min umgängeskrets just nu är att många faktiskt inte är speciellt intresserade av att fira jul med sina föräldrar längre. Det känns helt enkelt skittråkigt. Är man en idiot för att man inte vill fira jul med sina föräldrar när man är 26? Borde man vilja det? Inte för att jag inte gillar mina föräldrar, jag älskar dem, men jag känner någon slags tillbakahållen frigörelse pulsera inombords. Dock så fortsätter jag ju att åka hem till dem varje jul, för alternativet - att speedgifta sig med någon som verkar hyffsad att avla på - känns ju än mindre aktuellt. Pest eller kolera. För det verkar ju som att den enda socialt accepterade anledningen att inte fira jul med föräldrar man älskar är att man har en egen familj. Om jag hade haft en mycket komplicerad relation till mina föräldrar så hade jag säkert varit ursäktad ändå men nu träffar jag ju dem mer än gärna rätt ofta, men inte till jul. Jag vill ha mitt eget julfirande men inte gärna min egen familj. Jag vill vara själv och jag vill ha lugn och ro. Jag har funderat länge på alternativet att fira jul tillsammans med mina vänner som är lika osugna på familjejulfirandet som jag men vi är samtliga för rädda att göra någon besviken. Hur gärna vi än skulle vilja sitta tillsammans ett gäng vänner med varm glögg och god mat men utan Kalle och utan både barn och vuxna (eftersom vi ser oss själva som vuxna barn alt. barnsliga vuxna), så törs vi inte bryta oss ur systemet. Vi har flyttat hemifrån, betalat vår egen hemförsäkring och skyllt oss själva i så många år. Varför är just den här frigörelsen så svår?