tisdag 9 juni 2009

Kund(o)tjänster och samhälls(o)tjänster

Så. Jag är tydligen tillbaks där jag började. På svenska. Kanske beror det på en häftig nostalgi- och separationsångestvåg då jag idag lämnar hemlandet för ack så lång tid. Att jag kommer att bli tvungen att vända och bända på det engelska språket tillräckligt mycket ändå framöver för att få fram vad jag tycker och tänker. Jag åker till Kanada en stund. Försökte häromdagen förklara det för diverse myndigheter. Exempelvis Arbetsförmedlingen. Jag har fått arbetsvisum, sa jag. Det är ingen lögn. Jag frågade henne vad som skulle hända nu. Uppenbarligen har jag inget jobb i Sverige längre. Kan heller inte anses som arbetslös i Sverige och skrivas in på Arbetsförmedlingen, jag är ju inte här. Vad händer då om jag kommer hem och blir sjukskriven undrade jag. Hon visste inte och bestämde sig för att ringa till Försäkringskassan. De måste ju veta. Jag kan ju omöjligt vara den första som jobbar i ett annat land. Villhelm Moberg kom ju på det för skitlängesedan. Handläggaren på Försäkringskassan svarar på Arbetsförmedlingens fråga om Kanada att jag ska skriva ut blankett 5459 - Uppgifter om flyttning till eller arbete i ett annat land och skicka in.

Jag åker hem.

Börjar fylla i blanketten.

Fastnar.

Frågorna känns konstiga. Bäst jag ringer Försäkringskassans kundtjänst. Mycket riktigt. Jag ringer, frågar var jag ska kryssa och hur jag ska skriva. Var fyller jag i att jag ska åka till Kanada, det måste ju spela roll vilket land det gäller? Vad innebär blanketten? Får till svar att landet inte spelar roll och blanketten skickar jag inte in förrän jag kommit till Kanada och fått ett jobb för då skrivs jag ut ur den svenska Försäkringskassan och in i den kanadensiska. Säger tack och lägger på.

Funderar en stund.

Hittar en punkt på blanketten där det går att kryssa i att jag åker utomlands i syfte att SÖKA jobb. Då kanske jag kan kryssa i där och skicka den nu ändå? Bäst jag ringer igen. Mycket riktigt, jag kan kryssa i där, skicka in och åka till Kanada nu. När jag sen får ett jobb hör jag av mig igen för att bli avskriven. Säger tack och lägger på.

Funderar en stund.

Nu har jag fått två helt olika svar. Jag kanske ska ringa igen för sannolikhetens skull. Ringer igen och upplyser denna tredje tjej på kundtjänst om att jag fått två olika svar och om inte hon kan säga vem av dem som har rätt så vill jag tala vänligt men bestämt med hennes enhetschef. Säger tack och blir en halvtimme senare uppringd. Av chefen. Blanketten gäller bara för Europa säger hon. Inte för Kanada. Det finns ingen blankett för Kanada. Jag frågar om hon är den enda på Försäkringskassan som vet det. Hon upplyser mig även om att för att få ersättning om jag skulle bli sjukskriven när jag kommer hem så är det bättre för mig att stanna i Sverige, anmäla mig arbetslös och gå på A-kassa än att åka till Kanada och försörja mig själv. Ibland är det synd att man har sån lust att göra rätt för sig. Det är ju så jävla enkelt att inte göra det. Jag vill inte ha något bidrag. Jag vill jobba. Hemma eller någon annanstans. Dessutom så känns det än en gång som att det är konstigt att det är mer sannolikt att få ett svar från deltagarna i Jeopardy än i en kundtjänst.

1 kommentar:

  1. Arbete ska väl ändå inte löna sig?! Sverige är fantastiskt på det sättet =) Det tog mig tre vidarekopplingar ifjol, innan jag hittade en handläggare på försäkringskassan som köpte att jag ville arbeta trots brutet ben. Sen var det bara en mindre skog med pappersarbete kvar innan det löste sig.

    SvaraRadera