Det där med privatliv...

...har jag gett upp för länge sedan. Att bo i en by med ett tusental bofasta invånare (men över fyrahundratusen personer som sover över varje år) gör att det bara är att glömma att man ska kunna hålla någonting för sig själv. Min roomie fick hjärnskakning häromsistens, en timme senare ringer en av hans kompisar och frågar hur det är med den brutna armen. Words flies faster than time these days. Trots att jag till fullo accepterat denna brist på hemlisar så tycker jag ändå att den här vi-heter-ica-och-vi-vet-vad-du-handlar-och-vi-tänker-berätta-för-dig-vad-du-köper-så-att-du-också-vet-att-vi-vet-grejen är lite, lite skum. En person jag känner berättade för ett tag sedan att hon fått de här personliga erbjudandena från ICA, som för oinsatta baseras på att du dragit ditt ICA-kort när du handlat, informationen om vad du köpt lagras och du får sedan ett brev hem med extrapriser på de varor du köper mest. När brevet kom i brevlådan så öppnade hon det givetvis och hittade hör och häpna rabatter på en massa varor som hon för sitt liv aldrig skulle köpa. For the record är hon vegetarian, liksom hennes pojkvän, och skulle hellre dö än köpa falukorv och färdiga köttbullar. Till saken hör även att hon jobbar borta varannan vecka. Ni har antagligen gissat hur det ligger till. De är tydligen inte så överens om det förjäkligt oetiska i att äta kött. Busted. Själv tycker jag att det är rätt uppseendeväckande att de saker jag får rabatt på är de enda sju varor jag köper. Bra för mig. 20% på avokado, tomater, keso, tonfisk på burk, fiberberikade havregryn, bananer och pesto. Mums.