Förr eller senare gör jag allt jag inte borde

Det är en egenskap som hamnar rätt högt på min lista över mindre tilltalande egenskaper. När man har känt sig själv så länge som jag har så är det nästan obehagligt hur väl man känner sig själv. Frågan är om det är mer obehagligt än faktumet att man fortfarande även kan bli förvånad över sitt eget agerande. Man kan tycka att dessa borde vara omöjliga att kombinera, men icke. Vi kan ta ett exempel, taget helt ur luften. Alla kopplingar till verkliga händelser eller personer är helt slumpmässiga och jag tänker inte ta konsekvenserna. Säg att man (jag) har bestämt sig för att inte involvera sig mer än nödvändigt i en person. När man (jag) tänker på situationen så är det kanske varken "smart, tänkbart eller realistiskt" att involvera sig, men man (jag) gör det ändå. Till en början blir man (jag) kanske förvånad, hur gick det här till? Man (jag) hade ju tänkt sig (mig) att man (jag) inte skulle göra så här men det blev så ändå. Man (jag) hade ju bestämt sig (mig) för att inte involvera sig (mig). It was a done deal. Men när man (jag) tänker på saken så inser man (jag)att man (jag) egentligen inte är förvånad. För förr eller senare gör jag ju allt jag inte borde. Och helt plösligt så känner man igen sig själv i sig själv så där obehagligt mycket igen.