Eyes on the prize

Jag går runt lite i lägenheten.

Jag kanske är lite hungrig? Tar en banan.

Hm, en bananfluga. De gillar verkligen bananer. Slår man på enkelspårig i ordlistan så är det en bild på en bananfluga. Flugan som äter, sover och bajsar banan. Som skulle offra sin mors högra hand för banan. Som skulle sälja sin lillasysters organ för banan. Som skulle...ja, ni fattar.

Jag tar bananen och flyttar den till andra sidan av rummet. Väntar.

Två minuter senare. Går fram till bananen. Där är den. Bananflugan. Men jävlar. Avståndet mellan punkt A, där bananen låg först, och punkt B där bananen ligger nu är säker tiotusen gånger bananflugans egen längd. Nu får det vara nog. Tar bananen, lägger den i badrummet. Väntar.

En minut senare, bananflugeforskaren är otålig nu. Går in i badrummet, fram till bananen. Vem skrattar mig i ansiktet när jag kommer dit? Bananflugan. Helt ofattbart. Det finns så mycket saker att äta i lägenheten som inte flyttar sig, ändå söker den hela tiden efter bananen. Flugor som vanligtvis äter a. vad som helst och b. det som finns närmast. Men den sluga bananflugan vill bara ha banan. Den är besatt av bananen. Flyger till andra sidan jorden för banan om den måste. Bryr sig inte om någonting annat. Jordens mest målsökande organism. Kanske kunde lära mig ett och annat tänker jag. Att satsa på en sak och bli bra på det istället för att hatta runt och vara halvbra på det mesta. Eyes on the prize, säger bananflugan (för det är en kanadensisk bananfluga) och garvar. Mowahahahaha!