Gråtfärdig på ett politiskt sätt.

Den här dagen började med en timmes örongodis i form av p3-dokumentär angående immigrationssituationen i EU, nya medlemsländer och nationalistiska (borderlinerasistiska) grupper i EU-parlamentet. Där sitter parlamentsledarmöter från Frankrike, Belgien, Danmark, Italien och givetvis Sverige och hävdar att om vi inte stänger Europas gränser så kommer muslimerna att ta över, förkasta våra "europeiska värderingar", göra män och kvinnor ojämställda igen och tvinga europeiska kvinnor att bära burka. Man blir ju gråtfärdig och måste kanske ta steget in i politiken trots allt.

Sen kommer jag hem och hittar det här och börjar nästan gråta igen. Av en helt annan anledning.

Jag är väldigt politiskt blödig just nu. Jag misstänker att det är finanskrisen kombinerat med vetskapen om att rädda människor är farliga människor och manar till eftertänksamhet.